Visorna löper som pärlor i ett halsband över ett sekel med början vid 1800-talets mitt. Den folkliga melodin till Den blomstertid nu kommer tecknades ner i Sverige 1929, när gammalsvenskbybor från Ukraina anlänt i Sverige och bodde på en förläggning i Jönköping. Texten översattes efter andra världskriget till estniska i Sverige och sjungs än idag på skolavslutningar på Estniska skolan i Gamla Stan i Stockholm. Den estlandssvenske vispoeten Mats Ekmans texter målar fram den optimistiska stämningen som rådde i Estlands svenskbygder under 1900-talets första decennier, när folket blev fritt både från det tsar-ryska styret och de balttyska baronerna. Två av albumets visor skrevs av estlandssvenskar i Sverige efter andra världskriget. De handlar om flykten över Östersjön i små båtar och en för de flesta ny känsla – den molande hemlängtan.
Vindar och vatten har fört människor och sånger mellan Östersjöns stränder i alla tider och gör det fortfarande. Vi sjunger visor som förts från Sverige till Estland och slagit rot. Vi sjunger också visor skrivna av estlandssvenskar – först i Estlands svenskbygder och efter andra världskriget i Sverige, med längtan i bröstet.
Sofia Joons: sång & fiol
Meelika Hainsoo: sång, tal & fiol
Mall Ney: tramporgel
Robert Jürjendal: gitarr
Gäst: Lauri Õunapuu